Proffsbloggare

Då är jag återigen igång och bloggar på jobbet. Den här gången handlar det om Vad är ETL i QlikView . Läs och lär.

Sociala medier eller sociala nätverk

Här är en bloggpost om skillnaden mellan sociala medier och sociala nätverk. Handlar också om myterna som jag är så trött på, tex att marknadsföring via sociala media är så kostnadseffektiv.

Det här är input till det jag ska prata om på torsdag.

Vad, hur och varför?

Frågan är inte vad du gör och hur du gör det. Det viktiga är varför du gör det.

Det här är en hyfsat bra presentation med mycket intressanta slutsatser. Sen har jag lite svårt för presentationer som använder Apple som exempel eftersom det känns lite, lite uttjatat.

- Gör mitt företag kreativt

Det här är sevärt. Hur gör man ett företag mer kreativt? Hur uppstår idéer? Hur presenterar man ett nytt tänk?

 

Det här är en inspelning med Louis Richardson från IBM Smarter Business. Såg ungefär samma presentation i Stockholm för några dagar sedan. Inspirerande!

Matlyckan

För drygt tre år sedan startade jag den här bloggen. Tanken var att skriva om sånt som skulle utveckla det jobb jag gör och gjorde. Resultatet blev en hel del insikter i sociala medier och framför varför man ska ha en blogg och hur du skaffar dig lite besökare.

Det som var svårt var att få många besökare. Det är en utmaning att skriva om sånt som alla skriver om och inte särskilt många fler är intresserade av. Tanken var att skriva tidlöst och att inte knyta upp saker på aktuella händelser, att inte upprepa det diverse gurus redan sagt utan att istället försöka skapa egna insikter.

Flera av de poster jag skrivit på bloggen använder jag mer eller mindre dagligen i mitt nuvarande arbete, men allt eftersom Matlyckan (vår matblogg) fått fler och fler besökare så har den här bloggen fått allt mindre kärlek. Recepten om surdegsbröd, test av ångugn och lasange har tillsammans med övriga 350 recept lockat över 60 000 besök det senaste året och den absoluta huvuddelen är av trafiken kommer naturligtvis via Google.

Att förstå hur Google rankar sidor, hur bloggposter bör skrivas och vad som visas i SERPen är oerhört viktigt om du vill dra organisk trafik till sidan. Det gäller inte bara att ranka högt i sökresultatet (allt som inte hamnar topp 10 kommer inte dra trafik) utan också att locka till klick när resultatet väl finns där på skärmen.

Allt detta har jag funderat på att skriva ner. Inte för att sprida kunskapen till de som läser den här bloggen utan för att få den vardagliga webbadministratören att förstå vad som är viktigt när det gäller webbdesign. Det handlar inte om SEO, det handlar inte om design och det handlar definitivt inte om flashiga funktioner. Det handlar om att förstå läsaren. Varför kom de hit och vad vill de ha? En webbsida fylld med säljande klyschor ger bara en enda information - det här är ett helt vanligt företag. Om du inte förstår vad besökaren vill veta, inte analyserar klickmönster, ingångssidor, sökord så kommer sidan aldrig bli en hävstång i försäljningen.

Google tillhandahåller flera fantastiska verktyg för den här typen av analyser. Google Analytics ger fina rapporter på sökstatistik om de besökare du får. Webmasters Tools ger information om de besökare du hade kunnat få genom att beskriva hur olika sökord rankas kombinerat med information om CTR (hur många av de som ser sökningen som klickar sig till din sida) för respektive sökord.

Osäkerhet

När ett du ska köpa något som är lite mer komplicerat så finns det tre huvudsakliga osäkerhet som måste elimineras innan du är beredd att ta ett beslut. Det här gäller i princip alla typer av köp, men det blir extra tydligt när det gäller första-, projekt- eller sällanköp.

Behovsosäkerhet – det här handlar om vilka krav du tror dig ha. Kraven handlar ofta om den tekniska lösningen, men det du egentligen söker efter är något annat.

Du har ett problem och det ska lösas. Reklamen vill gärna få dig att tro att den tekniska lösningen är ditt behov, men det är bara ett sätt för leverantören att sälja på dig sakliga argument för att motivera känslan som skapar köpbehovet.

För att övervinna behovsosäkerheten behöver du ofta hjälp att förstå vad du egentligen vill göra, vad du egentligen vill uppnå. Det handlar om att guida kunden mot en lösning som lever upp till behovet – men som kanske inte helt stämmer med de förutfattade kraven.

Marknadsosäkerhet – det här handlar om att det är svårt att förstå vad som finns att få. I en värld med dagens massiva utbud är det svårt att få överblick vad som erbjuds.

För att övervinna marknadsosäkerheten måste det finnas ett enkelt sätt att ta till sig helheten och det är därför tester och framförallt rekommendationer har blivit en viktig del av marknadskommunikationen.

Genom att använda andras åsikter kan du eliminera marknadsosäkerheten för produkten du säljer.

Transaktionsosäkerhet – det handlar om vilka risker som är inblandade med leveransen. Om du köper en produkt på en vanlig affär är transaktionsosäkerheten ganska låg, men så fort du handlar via andra kanaler finns det alltid frågetecken. Om du upphandlar ett projekt så finns det alltid frågetecken kring tid och budget.

För att övervinna transaktionsosäkerheten måste paketeringen av produkten vara tydlig. Du måste också kunna visa att du kan och har levererat den här typen av projekt förut.

Det meningslösa valet

Dan Ariely har skrivit en bok om omedvetna val. Själv vill man helst tro att de val man gör är rationella och icke-manipulerade, men som de flesta redan vet så är frågan halva svaret. ”Som man frågar får man svar” är ett gammalt slitet talesätt som är högst relevant även idag.

Ariely visar ett kul exempel på hur man säljer det dyrare alternativet genom att introducera ett helt meningslöst alternativ. Så här:

- Webbprenumeration - $ 59
- Pappertidningen - $ 129
- Papperstidningen och webbprenumeration - $ 129

Ingen vettig människa väljer att betala samma pris papperstidningen vilket Arielys enkät visade. Fördelningen när det meningslösa mittalternativet var med blev 16 % för det billiga och 84 % för det dyrare alternativet.

När Ariely frågade en annan grupp att välja när mittalternativet var borttaget blev fördelningen istället 68 % för det billigare och resterande 32 % för det dyrare alternativet. Det här visar alltså att det bästa sättet att få någon att göra ett visst val är att slänga in en något sämre variant av samma sak. Ariely visar det här med flera exempel i slutet av sin presentation på TED.

Den hemlige kocken kritik

Staffan och Bengt, två affärsutvecklare inom livsmedelsindustrin, hade identifierat ett problem. Året är 2005 och kunderna har börjat köpa billigare mat och än värre – de köper den hos den billiga tyska konkurrenten. Tidningarna skriver att de svenska priserna äntligen börjat närma sig EU-nivå och det är inte bra för de som säljer mat.

Problemet är identifierat – billigare mat ger mindre omsättning och mindre omsättning ger mindre vinst. Tidigare hade Sverige varit förskonat från billig mat och priserna kunde hållas relativt höga – men nu är de goda tiderna förbi.

- Vi måste helt enkelt agera för att inte tappa marknadsandelar, sa Staffan.

- Vi får helt enkelt göra reklam så att alla förstår att vår mat är bättre, sa Bengt.

- Det kommer att bli alldeles för dyrt. Vi kommer inte få någon draghjälp av varken Bonniers eller Schibsteds. Vi måste komma på något smartare.

- Tänk om man skulle sprida rykten att det finns glas i den billiga maten… sa Bengt eftertänksamt.

- Been there - done that, suckade Staffan. Vi måste göra något som förändrar köpbeteendet i grunden. Något som får folk att alldeles frivilligt köpa den dyra maten, den som vi säljer.

 

Nu är det 2009. För ett år sedan gavs boken ”Den hemlige kocken” ut. Alla letar e-nummer på matförpackningarna. Ingen vill köpa den billiga ”kemiska” maten. Den genomsnittlige konsumenten köper mat som är dyrare och har glömt bort mycket av det som var besvärande för bara något år sedan.

Varför är det här intressant? För att det finns vinnare som inte är allt för uppenbara. Delar av den industri som ifrågasätts av Den hemlige kocken välkomnar förmodligen boken tillspetsade slutsatser. Bolagen som tjänar stora pengar på mat tillhör förmodligen de stora vinnarna och försäljningen av det som i branschen kallas för premiumprodukter torde ha ökat. Boken blev det bästa sättet att möta konkurensen från de billigare konkurenterna.

Läs lite mer insatt kritik mot den hemlige kocken på en annan läsvärd blogg.

Lean Front End

Många undrar vad jag jobbar med egentligen. Det enkla svaret är att jag arbetar med att lösa komplexa säljproblem -det som vissa kallar Lean Front End.

Ofta finns det ett problem med att sälja komplicerade produkter och lyckas du lösa dessa problem så finns det en enorm potential till ökad försäljning. Alla våra kunder kan genom ett bättre arbetssätt öka sin försäljning med förvånansvärt höga procentsiffror.

Det handlar framförallt att skapa en bättre kommunikation mellan försäljning och utveckling. Om inte marknaden förstår produktens möjligheter är det ganska självklart att försäljningen inte visar sin fulla potential.

Varför är det svårt

Det som är besvärligt när det gäller kunskapsintensiva system är underhållet. Konceptet som sådant har mycket hög informationsdensitet och då är det viktigt att förstå fallgroparna och att göra på rätt sätt, annars är det lätt att hamna i en ond spiral med evigt underhåll. 

Vi beskriver produktens logik i två delar, med hjälp av komponenter och produktstruktur. Komponenterna grupperas i produktgrupper och i en hierarkisk produktstruktur beskriver vi sambanden mellan de ingående delarna med hjälp av regler.

Varför är det bra

Den viktigaste och enklaste anledningen till varför det här är bra är den enorma besparingspotential som finns när försäljningen sker på rätt sätt. Kostnader för intern administration minskar och antalet kassationer kan i princip elimineras.

Att sätta bilden

En kompis berättade om hur han läser en bok:

- Redan efter två sidor så kan jag säga om jag litar på författaren, om han har något att berätta, om han är trovärdig och om han berättar en historia som jag vill höra. Är jag inte övertygad så slutar jag helt enkelt att läsa boken.

När det gäller böcker så blir det väldigt konkret, men det här visar på ett sätt som människan fungerar i grunden. Känns det inte bra från början så slutar du lyssna.

Det här är väldigt viktigt när jag gör presentationer. Om jag inte omedelbart ger intryck av att vara relevant för min publik så kan jag lika gärna avbryta efter två minuter.

När jag presenterar våra fantastiska mjukvara och våra duktiga konsulter så säljer jag känslan att det här är någon som kunden skulle vilja köra den här typen av projektet med. 

Jag vill sätta bilden av att

- vi har gjort det här många gånger
- vi förstår den typen av problem
- vi är duktiga på det vi gör

Allt som bygger argumentationen för dessa punkter, det är det jag ska presentera. Inget annat.

Elektronisk baksmälla

Om du driver en nöjespark är det viktigt att skilja på nöje och betalning eftersom de flesta inte ser själva kostnaden som en del av det roliga. Därför är det smart av Gröna Lund att sälja åkband; du blir irriterad över att det är dyrt när du betalar  men du slipper bli påmind om att det kostar pengar varje gång du gör något roligt.

Användaren blir alltså mer positiv om det tråkiga separeras från det roliga. Viktigt att komma ihåg är att det tråkiga ska hända först och när du glömt av betalningen njuter du mer av upplevelsen.

På senare tid har jag vid två tillfällen råkat ut för det omvända. Att det tråkiga kommer som en trist påminnelse efter det roliga. 

I höstas var jag på det ekochicka slottet och följande veckor fortsatte bokningssystemet skicka så många bekräftelser med stora bifogade filer så att inboxen på gmail nästan fylldes. Det bestående minnet var inte det fantastiska sällskapet och den trevliga miljön, det blev istället problemet att rensa bort mejl som aldrig slutade fylla mejlboxen.

I förra veckan köpte jag ett liftkort i Sälen. Den som har ett skipass kan för en minimalt rabatterad slant fylla på liftkortet via internet när det är dags för mer åkning. På grund av knas med en kortbetalningen (tack för det First Card) lyckades systemet boka två liftkort på mitt elektroniska skipass vilket efter hemkomst resulterar i telefonsamtal och bevakning av kortfakturor. Det bestående minnet var inte den trevliga skidåkningen, det blev istället telefonsupport om vilket kort som dubbelfakturerats och vilka pengar som ska betalas tillbaka när.

Vad lär man sig av detta?

Om du säljer något positivt måste du vara säker på att det negativa inte kommer tillbaks och biter kunderna i svansen på grund av elektroniskt trassel. Klarar du inte det - fortsätt jobba pappersbaserat.

Tycka om eller inte?

Om du ber en massa människor berätta vad de gillar så kommer du helt naturligt få ett annat svar än om du ber samma grupp berätta vad de inte gillar. Det här är ju naturligtvis självklart. Vi tar ett enkelt exempel; säg att det finns tre alternativ.

I den första omröstningen får telefonröstarna välja vilket alternativ de gillar bäst. Den som får flest röster vinner. I nästa omröstning låter vi samma grupp rösta på det alternativ de gillar minst. Den som får minst röster vinner.

Är det givet att resultatet blir det samma? Nej, naturligtvis inte. Att bestämma vad man inte gillar är en helt annan sak än att bestämma vad man tycker om.

Genom att blanda dessa två urvalsmetoder så skaffar du dig ett väldigt stort inflytande över ett tillsynes demokratiskt förlopp. Det här kan naturligtvis användas för att manipulera på ett i förhand bestämt sätt och därför är det viktigt att förstå när den här typen av urval förfelar resultatet.

Det finns ett bra exempel från den just avslutade melodifestivalen. Genom att först låta TV-tittarna välja vilka låtar de gillar bäst (första och andra omröstningen) och sedan välja vilken låt man gillar minst (duellen) så blir kontentan att finalbidragen blir slätstrukna. Bidrag som sticker ut tenderas att röstas bort eftersom publiken röstar negativt i duellen.

I delfinalen i Leksand fanns det efter den positiva röstningen två vinnare, EMD och BWO. Utan dueller och negativ röstning hade dessa två bidrag gått vidare. Med negativ röstning var det istället trean som slog tvåan. I den positiva röstningen fick tvåan 40 procent fler röster mer än trean. I den negativa röstningen blev det ungefär tvärt om. Det finns goda skäl att anta att de som röstade på Molly gjorde det för att de inte gillade BWO (eller Alexander Bard, ingen kan väl ha något emot Martina och Martin ?)

När du i försäljningssammanhang vill framhäva det ena eller andra argumentet finns det god anledning att fundera på om positiva eller negativa val fungerar bäst. Samma bedömare kan som synes komma till helt olika slutsatser.

Google lägger rökridå

Google provar just nu sin nya Ajax-baserade söksida. Det betyder att sök-urlen byter utseende från

http://www.google.com/search?q=lyckan7 till http://www.google.com/#q=lyckan7. 

Inte så stor skillnad kan tyckas, men det här kommer skaka om ganska många.

När du klickar på den första länken så kommer browsern ta med sig information om vilken sida du kom ifrån. Genom att läsa av länken kan mitt analysverktyg inse att du sökte på lyckan7 och det var så du hittade hit. Det ger mig väldigt viktig information om hur olika människor hittar till den här bloggen. 

Med den nya Ajax-baserade url:en står det ett # och då kommer browsern inte att ta med informationen efter brädgården. Istället för att få veta vad personen sökte på så kommer jag bara få veta att han/hon/det hittade hit via Google. Väldigt mycket värdefull information försvinner helt plötsligt. Google har naturligtvis fortfarande informationen, men varken jag eller de som säljer webbanalysverktyg kommer veta varför besökare hittar dit.

För egen del så spelar det inte så jättestor roll hur folk hittar hit, jag har inget vinstintresse och det jag skriver skriver jag mest för eget intresse. Men för de som driver en kommersiell sajt finns det tre sätt att få trafik. Genom köpta länkar på Google, genom att optimera sajten så att rätt personer hittar dit via vanlig sökning eller att generera trafik via rekommendationer (att andra länkar).

Genom den här lilla manövern så skapar Google en ny nisch. I framtiden kan de sälja informationen om hur folk hittar till din sajt, information som är lika mycket värd som den du betalar för att få dit besökare. Det här är ett genidrag, genom att göra om sök-urlen så kan Google potentiellt fördubbla sin försäljning.

Varför är den här informationen viktig? Huvudsakligen för att det är så här man bygger bättre sajter. Man ser varför folk kommer dit och genom att veta det kan jag anpassa sidan så att besökarna hittar det de vill ha. Informationen om sökning ger alltså en otrolig viktig information för att höja kvaliteten på det du hittar på ALLA sajter. Med den här manövern drar Google alltså undan mattan för det kontinuerliga optimeringsarbetet som sker hela tiden på väldigt många sajter.

Det stora problemet är att Google gör något som deras fans inte gillar och att det ställer till stora problem för den stora massan som inte betalar för att dra trafik till sina sajter. Det här är en typisk åtgärd som skulle få mig att byta sida, från att rekommendera det Google gör till att verkligen avråda.

Läs mer här och här.

Det finns mer än ett sätt

För många år sedan skulle Howard Moskowitz försöka komma på receptet med den perfekta tomatsåsen. Han gjorde som man gör, sätter upp lite tester med ett snitt av befolkningen och låter de bedöma olika såser utifrån ett antal kriterier. Genom att variera sötma, syra, styrka och textur (alltså om det är klumpar eller inte) så försökte han hitta den perfekta balansen – tomatsåsen som alla gillar.

Problemet var bara att när experimentet var genomfört så gav inte datan några entydiga svar. Det vissa gillade tyckte andra inte alls om. Det gick inte att hitta konceptet till den perfekta såsen.

Vad lär man sig av detta?

Det är inte lätt att hitta något som alla gillar. Det är inte ens säkert att det är det man ska eftersträva. Det vissa älskar kommer andra att hata, det är ett faktum som man måste förstå. Om det så är design av ett dataprogram eller optimering av ett recept så kommer det alltid finnas olika smaker.

Hur löser man problemet?

Man gör naturligtvis som Moskowitz. Han konstaterade att det inte fanns en perfekt pastasås, det fanns tre; vanlig, stark och en med stora bitar. Genom att erbjuda några väl genomtänkta alternativ så hittar alla sitt alternativ. Det viktiga är förstås att förstå hur variansen ska se ut, något som kräver marknadsföringsdriven utveckling.

Läs lite mer om pastasåsen här.

Tomt i julhandeln

När krediterna försvinner drabbas kedjorna som tjänar pengar på att sälja stora volymer konsumtionsprodukter. Elgigantens moderbolag Dixon har tappat sitt kreditförsäkringsbolag vilket innebär att leverantörerna inte längre är garanterade betalning. 

Konsekvensen kan bli tomma hyllor i butikerna till jul eftersom butikerna binder upp stora mängder kapital i varor inför julhandeln. Korta krediter är ofta en förutsättning för den här sortens försäljning och lägre kreditvillighet kommer att påverka internethandeln. Den som inte sitter på ett stort lager är mindre sårbar för kreditmarknadens nycker. Finanskrisen ger alltså näthandeln ytterligare en fördel.

Nöjd eller lojal

Innan man tänker efter så kan man tro att nöjda och lojala kunder är ett och samma. Så är det inte. Nöjda kunder är nödvänigtvis inte lojala, lojala kunder är nödvändigtvis inte nöjda.

Vilka kunder vill du ha? Naturligtvis de lojala, det är de som potentiellt kommer att missionera om din produkt och skaffa dig nya användare. Det betyder inte att kunden är helt nöjd med din produkt, men hon tycker den är tillräckligt bra för att vara värd att rekommendera.

Picasa är ett utmärkt exempel. Jag kan inte säga att jag är nöjd med Picasa, men det är i vissa delar så himla smidigt att jag inte kan låta bli att missionera både här och i verkligheten.

Med Photoshop är det precis tvärt om. Jag är nöjd med programmet, men jag är inte lojal. Jag tror inte jag rekommenderat Photoshop till någon, det är alldeles för komplicerat för att jag ska vilja supportera ens mina bästa vänner.

För att få reda på vilka kunder som är lojala finns det en enkel fråga du behöver ställa.

Tur att jag bor i Uppsala

Det har varit en stor diskussion de senaste veckorna om biljettförsäljning. Marknaden för svarta börs biljetter har exploderat och kvällstidningarna skriver krigsrubriker om stackars hårdrockare som inte får se Metallica.

Personliga biljetter var tydligen för svårt att genomföra så nu lanseras idén med att stoppa den breda försäljningen och istället koncentrera den till färre kanaler, i klartext förbjuda ATG att sälja biljetter och istället premiera Ticnets ombud och internetförsäljning.

Istället för 2000 ombud sjunker antalet försäljningsställen nu till 65 + 1. Det betyder att de som bor i stora städer och har möjlighet att köa på rätt ställe blir de som får gå på de tuffa evenemangen. Live nation löser alltså problemet genom att vrida tillbaka klockan 15 år.

Värdelösa recensioner

Att veta vad andra tycker är alltid intressant, men för att det ska vara vettig information så måste jag på något sätt kunna kvalificera den som skrivit inlägget - veta om personen är trovärdig, påläst eller totalt okunnig. Här finns det ofta mer att önska, speciellt när kommentarerna är något mer än ren underhållning (som i tidningen).

Dagens industri har ett poängsystem där läsaren kan gradera kommentarernas relevans. Som läsare har jag möjlighet att sortera på betyg vilket gör att jag slipper läsa igenom alla ogenomtänkta, felstavade och förutsägbara inlägg.
Ett specialiserat forum ger ofta mycket bättre svar. Vill jag veta vilket sushiställe som är bäst så tittar jag helst på en specialiserad sajt för sushi och när jag läser recensioner så ställer jag några grundläggande krav:

- Jag måste veta vem som skrivit
- Jag måste vara säker på att recensionen är ärlig
- Det måste finnas flera recensioner
- De som skriver recensionerna måste veta något och de måste ha kredd
- Det måste finnas ett system för ranking av inläggen
- Det måste finnas ett system för ranking av den som skrivit

Så länge dessa villkor inte är uppfyllda så är recensionerna värdelösa. Att som på Pricerunner läsa kommentarer av någon som ägt produkten i tre dagar säger mig ingenting och att läsa vad ägarens kompis tycker om pizzerian är helt irrelevant.

Därför blir jag så förvånad när Eniro lägger stora pengar på avborttsreklam på en tjänst som är så dåligt genomförd.

Varför producera?

Häromdagen var jag på lunch och diskuterade kärnverksamhet. Vad är det som är ett företags kärnverksamhet egentligen?

Jay Abraham säger att det är utveckling och marknadsföring; allt annat är kostnader. Andra hävdar att det är kunskapen, alltså det som på svenska heter know-how.

Sen finns det de som tror att produktionen är målet med verksamheten, men det är lika mycket 1900-tal som jordbruk var 1800-tal. Under respektive århundrade var det ett bra sätt att generera rikedom, men idag så är varken det ena eller andra särskilt lönsamt.

Det är väl inte så att Apple tjänar pengar på att producera iPods? Nej, det är marknadsföringen som skapar värdet. Det finns en hel uppsjö pryttlar som gör precis samma sak som iPoden, men ingen säljer grunkan med samma marginal som Apple.

Alltså, det är innovation och image som är lönsamt. Så sluta producera och fokusera på produktens story, det är den som skapar värde. Det är din kärnverksamhet.

Parallell försäljning

Numera kan du göra det mesta på internet så när som på en grej, boka biljetter.

Om det beror på att Ticnet har monopol på biljettförsäljning eller om det finns mer djupgående anledningar ska jag låta vara osagt, men en sak är säker: Det finns inte en rimlig chans att boka biljetter till populära evenemang via http://www.ticnet.se/

Det är egentligen ganska enkelt att förstå varför och det fungerar ungefär som processorer och grafikkort. Processorn är en flaskhals som all ettor och nollor måste passera för att datorn ska göra det den ska. När moderna grafikkort gör samma sak sker behandlingen parallellt. Principen visas i den här videon som är lite smårolig.

Alltså, tänk att roboten är Ticnet's hemsida och ATG är paintballkanonen. När det släpps biljetter så var principen förr i tiden att göra det genom en flaskhals. Biljetterna såldes på Svala Söderlund och ville du ha biljett så fick du stå i kö. För cirka 20 år sedan blev det möjligt att köa på telefon, men det var fortfarande en flaskhals där hanteringen liknade processorns. Ticnet’s internetförsäljning tycks fortfarande fungera enligt den här principen, med den extra twisten att du blir utslängd när du stått i kön tillräckligt länge.

I praktiken är det parallell hantering som gäller. I Sverige finns det 2000 ATG-ombud där du kan köpa biljetter. Om alla ombud säljer en biljettranson (vanligen sex biljetter) till varsin kund så säljer 12000 biljetter slut mer eller mindre momentant. Det behövs inte särskilt mycket fusk för att biljetterna ska ta slut väldigt fort.

Så, om du vill ha biljetter, gör som Bosse – stå inte i kö på internet. Innan Ticnets sega servrar servat din förfrågan har biljetterna redan tagit slut i ATGs parallella universum.

Relaterat AB, DN, DN, SVD