Om du driver en nöjespark är det viktigt att skilja på nöje och betalning eftersom de flesta inte ser själva kostnaden som en del av det roliga. Därför är det smart av Gröna Lund att sälja åkband; du blir irriterad över att det är dyrt när du betalar men du slipper bli påmind om att det kostar pengar varje gång du gör något roligt.
Användaren blir alltså mer positiv om det tråkiga separeras från det roliga. Viktigt att komma ihåg är att det tråkiga ska hända först och när du glömt av betalningen njuter du mer av upplevelsen.
På senare tid har jag vid två tillfällen råkat ut för det omvända. Att det tråkiga kommer som en trist påminnelse efter det roliga.
I höstas var jag på det ekochicka slottet och följande veckor fortsatte bokningssystemet skicka så många bekräftelser med stora bifogade filer så att inboxen på gmail nästan fylldes. Det bestående minnet var inte det fantastiska sällskapet och den trevliga miljön, det blev istället problemet att rensa bort mejl som aldrig slutade fylla mejlboxen.
I förra veckan köpte jag ett liftkort i Sälen. Den som har ett skipass kan för en minimalt rabatterad slant fylla på liftkortet via internet när det är dags för mer åkning. På grund av knas med en kortbetalningen (tack för det First Card) lyckades systemet boka två liftkort på mitt elektroniska skipass vilket efter hemkomst resulterar i telefonsamtal och bevakning av kortfakturor. Det bestående minnet var inte den trevliga skidåkningen, det blev istället telefonsupport om vilket kort som dubbelfakturerats och vilka pengar som ska betalas tillbaka när.
Vad lär man sig av detta?
Om du säljer något positivt måste du vara säker på att det negativa inte kommer tillbaks och biter kunderna i svansen på grund av elektroniskt trassel. Klarar du inte det - fortsätt jobba pappersbaserat.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar