RSAnimate om skolan

Jag var på utvecklingssamtal idag... Det här är en tänkvärd video om skolan (som jag fick tips av av Eva-Lotta, inte via bloggen utan via FB)

Uppdrag granskning SAAB mutor

Det finns en handfull journalister i det här landet som ägnar sig åt granskande journalistik. De driver ofta verksamheten i egna bolag och säljer sina reportage till den fria eller ofria televisionen. Det här är duktiga killar som normalt har mer skinn på näsan än de har hår på huvudet.

Reportagen är ofta riktigt genomarbetade och det är inte ofta de fälls i granskningsnämnden. Ordvalet är mycket väl avvägt och det som sägs är sällan det som antyds. Jag måste säga att jag blir imponerad när jag förstod hur stor skillnaden var i vad som egentligen sades i reportagen och hur mindre insatta uppfattade det samma. Det är mäktigt!

Problemet är övrig media. Nu är det i och för sig inte så ofta som övrig media bemödar sig att återrapportera det Uppdrag granskning och Kalla fakta berättar, men det händer och det är då det blir fel.

I återrapportering blir det som antyds sanningen. Den återberättande journalisten har inte tid att förstå, det som inte sades i granskningen blir sanning i Rapport och de stora tidningarna.

Idag är det dags igen. Uppdrag granskning ska berätta ”fortsättningen” på affären om SAABs mutor.

Förra gången var upplägget såhär:

Någon (kanske någon från Trojkan) tipsar en journalistkollega på Finacial Times, stationerad i Stockholm. De har med en liten artikel om ”SAABs mutor” samma dag som Uppdrag granskning ska sända sitt första avslöjande om att det förekommer mutor inom vapenindustrin.

Den inledande rapporteringen i Rapport refererar till den trovärdiga källan FT istället (som brukligt) till sina egna inköpta program. Det är väl ingen som tror att uppdrag gransknings reportrar jobbar på SVT? Nej, de är egna företagare som med löften om avslöjanden får förskott från statstelevisionen för att avslöja allt från teplantage till torskfiske.

Jag har ingenting emot granskande journalister, men det som stör mig är att jag betalar licensavgift för ett program som Rapport. De återrapporterar, oftast som enda svenska media, det som Uppdrag granskning avslöjar. Problemet är som sagt att Rapport tar sig friheten att göra sanning av de genomarbetade insinuationerna.

Jag skriver det här av två anledningar. Det första är av ren nyfikenhet om det intresserar någon. Det andra är för att farsan ringde och frågade om han skulle kontakta Rapports ansvarige utgivare. Han vill inte än en gång - på felaktiga grunder - vara reklampelare för Uppdrag gransknings kommande program. Som det var förra gången så gjorde Rapport helt enkelt så här - de zoomade in en namnteckning från ett helt annat dokument än de pratade om i reportaget.

Att Uppdrag granskning återigen avslöjar sin journalistprisbelönta re-write på The Guardians reportage om BAE spelar mindre roll, men att Rapport okritiskt återberättar och bitvis gör om incinuationer till sanningen är rätt besvärande. Rapport är väl ett nyhetsprogram?

Farbror Kvast har, som alltid när det gäller den här typen av brott, har inte lyckats bevisa något. I det här specifika fallet beror det nog huvudsakligen på att inget brott har begåtts. Det han och Rapport hävdar är avtal är något helt annat. Men det behöver ju inte jag ”avslöja” här och nu, det finns det ju folk som har som jobb...

Hur blir det nu:

Van der Kwast kommer naturligtvis att figurera i sin vackra hatt. Carina Lundberg Markow kommer förmodligen göra ett medialt utspel om etik och moral. Mikael Petterson, mest känd för lite FRA-rapportering kring Carl Bildt, kommer återrapportera med ett och annat tillspetsat fel. Västervikstidningen kommer kanske återigen att ringa min syster för att än en gång få en kommentar från pappa. Och ingen kommer läsa det här blogginlägget… :)

--

Uppdatering 17 jun: Det blev Peter Eriksson, mp, som tog över Carinas stafettpinne. På DN debatterar han med en argumentation som bottnar i feltolkade andrahandsuppgifter.

Peter har, precis som Rapport, skapat sig en egen bild av verkligheten som inte är den som återgavs i det reportage han anger som källa.

Vem finansierar Firefox?

Det är många av mina vänner som använder Firefox. Jag borde väl också göra det, men eftersom Chrome funkar så pass bra så ser jag ingen egentlig anledning. Det inte många vet är att det är samma företag som finansierar båda dessa browsers.

Av Firefox omsättning på 70 miljoner dollar så kommer över 90 % från Google i form av kick-back för den söktrafik som Firefox drar till Google. Det är inte så revolutionerande, men det visar tydligt på värdet av att styra ditt surfbeteende.

Google har lovat att fortsätta betala pengar till Firefox i ytterligare två år. Även om Google gärna ser att Chrome blir en huvudspelare (något som jag inte ser några tecken på i min webbstatistik) så är huvudsyftet primärt att Microsoft inte dominerar allt för mycket.

Exponentiell utveckling

Igår såg jag Ray Kurzweil prata om att teknikutvecklingen är exponentiell, alltså att Moores lag gäller allt - inte bara elektronik. 

Det är en ganska hissnande tanke, speciellt om man tänker på vad exponentiell tillväxt betyder på 20-30 års sikt.

Ingen orkar läsa mer än tre rader

Det är tyvärr ett faktum att långa saker man skriver sällan blir lästa. Därför ska man skriva kort. Kanske enligt det här konceptet, att aldrig skriva mer än 3 meningar.

Om du tillhör den lilla skara som har tålamodet att läsa mer än korta kvällstidningsnyheter så kan jag rekommendera Malcolm Gladwells artikel om urval (nej jag har inte orkat läsa den än men jag vet att den är bra och att den kommer ge mig en känsla av välbehag).

Vem har kred?

Pricerunner är en av Sveriges ledande sajter. Om det är någon som mot förmodan inte vet vad de sysslar med så tillhandahåller de information om vem som säljer vad billigast. 

Företag får betyg på på sajten och många baserar sitt leverantörsval just på det här betyget. Vilket ansvar har då Pricerunner om ett företag helt plötsligt går ifrån att vara drivet av seriösa entreprenörer till bedragare med målvakt?  

Rent juridiskt har de förmodligen ganska litet ansvar, men den här typen av händelser undergräver radikalt Pricerunners egen auktoritet. Om man inte kan vara säker på att företagen på pricerunner är seriösa, vad är det då för mening att ranka dem? 

Nu har pricerunner agerat och tagit bort länkarna till kameraexperten.se (som tydligen dragit på sig 700 polisanmälningar de senaste veckorna). Men visst är det systemfel när ett av Sveriges mest använda köpsajt inte är så pass följsam att den fångar folks missnöje snabbare?

PC för alla har sammanställt en liten lista över saker du ska tänka på, men problemet är att dessa råd inte hjälpt i det här fallet. Självklart måste man i en fungerande ekonomi kunna betala saker i förskott och självklart måste de parter som gav en firma som kameraexperten.se auktoritet inse sitt ansvar.

Relaterat

SDS, DPS, HD, Exp, KVP, DPS2, SMP, Exp2, Barometern, HD, HD2, YA, Exp3, IDG, IDG2, Barometern2, VA, IDG3, IDG4, AB, DPS3, DN, EXP4, GT, AB2, IDG5, IDG6, IDG7, IDG8, Exp5, Exp6, DPS4

Gubbar på tåget

Det är inte varje dag som grannens konversation på tåget är intressant. Idag var det ett undantag…

Tre äldre farbröder sitter bredvid och diskuterar energi. Det som jag var tvungen att Googla på var hur man kan spara energi genom att sänka spänningen på belysning.

För några år sedan släkte Helsingborg varannan gatlykta för att spara energi. Det var inte populärt. Folk vill att de gatlampor som finns ska lysa, vilket väl är ganska uppenbart.

Energisparknepet blev istället att sänka spänningen för belysningen, från 230 till 165 volt. Det innebär att strömmen ökar något, men summa summarum så sänks energiförbrukningen 20 % med denna manöver, utan att någon klagar. Alla lampor lyser lite svagare och energiförbrukningen sjunker med 2 GWh per år. Enda problemet är att varje dimmer kostar 65 000 kr att installera, men det blir 4,5 kr per sparad kWh. Det kan det kanske vara värt.

Relaterat i NyTeknik

Att tänka i flera led och räkna till 21

Det finns de som hävdar att människan inte kan förutse kedjereaktioner i mer än tre till fyra steg. Jag vet inte om det är så, men det finns ett ganska roligt experiment på temat som jag i helgen återigen insåg förtjusningen med.

Det gäller att räkna till 21. Två personer turas om att räkna upp, ett eller två siffror efter eget behag. Den som prickar 21 vinner.

När du vet hur systemet fungerar är det väldigt lätt att vinna, vet du det inte blir det väldigt svårt. Vet din motspelare hur man ska vinna är du chanslös.

 

Knepet som du säkert kommer ihåg från mellanstadiet är att pricka alla siffror jämt delbara med tre. Räknar din motståndare upp med ett, räknar du upp med två.

ICAs egna varor

Det är någon månad sedan ICA officiellt lanserade mina personliga rabatter. Baserat på ICAs egna undersökningar så var det väldigt väldigt många som ville ha rabatter på varorna de köpte ofta.

ICA satsar hårt och ger mig 20 % rabatt på en del saker som jag köper ofta. Lite obehagligt, men smålänningen i mig tycker ändå att det är ok med rabatter – speciellt om jag slipper ta med kuponger.

Men nu senast så blev det andra bud. I utskicket från Icander så var det bara NÄSTAN det jag köper. Istället för Zetas pesto var det Icanders och istället för Felix dressing var det, jovisst, Icanders.

Som första blogg kan jag avslöja nästa steg, hela grejen är ju så fantastiskt uppenbar:

Nästa månad (eller om de väljer att vänta lite till) så är det helt plötsligt något nytt multilateralt företag som erbjuder ett alternativ till Icander. Skulle inte förvåna mig om de varor där jag av egen fri vilja väljer Icanders egna varumärke helt plötsligt blir det rabatterade alternativet.

Icander är nämligen mån om att det ska stå många varianter av varumärken i hyllan. Det har nämligen visat sig att ökad valfrihet gynnar de egna varumärkena. Så paradoxalt nog är det så att ju mera sorter från Zeta och olivojlekungen du hittar i hyllan, desto troligare är det att du väljer ICA. Iallafall de veckor du inte har rabatt.

Ett eller fem år

Du överskattar oftast vad du kan göra på ett år och underskattar oftast vad du kan uppnå på fem.

Obama - antikrist

Bill Tancer har skrivit en bok om sökvanor som heter Click och han har även en blogg där han gör lite reklam för boken.

Genom att analysera sökord kan han presentera mer eller mindre intressanta slutsatser. Det här skrev jag lite om häromdagen. Just nu är det mycket analyser av McCain och Obama inför presidentvalet.

Ett sätt som sökningarna kan användas är att analysera hur väl en kampanj slagit igenom. McCain har en video på YouTube där Obama utmålas som anti-krist, den falska profeten som enligt uppenbarelseboken ska komma till jorden strax innan det onda slutligen besegras. Tanken med videon sägs vara är att ”skrämma” konservativa kristna. Det här har både CNN och andra rapporterat om de senaste veckorna.

Sökningarna på Obama görs med många olika kombinationer av sökord. Vanligt är förstås obama, tätt följt av barack obama. Sen följer lite felstavningar och på sjätte plats kommer överraskningen; obama antichrist. Här syns tydligt resultatet av kampanjen, väldigt mätbart för den som vet vad folk söker på. Vilka sökningar du gör blir alltså ett utmärkt hjälpmedel för den som vill analysera den här typen av planterade kampanjer. Vi ser genomslaget svart på vitt, något som tidigare varit helt omätbart. Det här är ett utmärkt instrument för de som vill trimma marknadsföringen ytterligare och det blir ett sätt för Google att tjäna ännu mer pengar på dina och mina sökningar.

Som en parentes visade sig att av de som söker på den okristlige Obama är den populäraste sajten Snopes.com, en alldeles fantastik trevlig sajt för den som vill veta sanningen bakom alla vandringssägner som cirkulerar.

---

Relaterat AB, DN, DN

ICE i mobilen

Häromdagen besökte jag SOS Alarms hemsida och stötte på begreppet ICE. Det är en kampanj som drogs igång efter bombingarna i London 2007 och principen är väldigt enkel: Lägg in en eller flera kontaktpersoner i din mobiltelefon så att ambulanspersonal eller polis enkelt kan identifiera dig, In Case of Emergency.

Om något händer dig kan den som hittar din mobiltelefon enkelt se vem som ska kontaktas via din ICE-kontakt i telefonboken. Läs mer på Wikipedia och SOS Alarm.

Nätfobi

Läste ett reportage om Bill Tancers bok Click. Han har tittat på vad människor skriver in när det söker på internet. Han kommer fram till några inte allt för förvånande slutsatser, som att det finns ett intresse för porr och att intresset för spel och dobbel varierar med årstiderna. En annan ganska oviktig sak är att sökningar om slipsknutar pikar på sommaren under bröllopssäsongen.

En lite mer genomgripande trend är vårt förändrade förhållningssätt till datorn. Istället för att söka efter specifik information söker vi idag svar på mer personliga frågor. Den största anledningen är att datorn numera kan ge ganska vettiga feedback på den typen av frågor och framförallt så gör den det utan att döma.

Skräck och fobier är något är ganska personligt. Det finns sedan länge listor på vad folk är mest rädda för. Mannen på gatan är exempelvis mer rädda för att tala inför folk än han säger sig vara att dö. Jerry Seinfeld brukar skämta om just det, att de flesta på en begravning hellre legat i kistan än varit prästen som talar inför församlingen.

När Tancer analyserar sökningarna så är det helt andra rädslor som toppar listan, det är istället rädslan för intimitet och motsatsen att bli ensam som toppar. Det visar att det går att göra ganska skrämmande analyser av det du knappar in i Googles harmlösa lilla sökbox.

Vad säger det här om något? Jo, att den som har koll på vad du söker efter får en ruskigt bra bild av vem du är. Helt plötsligt känns det inte lika kul att använda Google desktop eller Googles nya browser för den delen.

Marknadsundersökning

En reklamradioförsäljare vill veta var han hittar rätt målgrupp, i det här fallet för bilannonser. Hans ide var att be någon på lite olika serviceverkstäder skriva upp vilken radiostation som var inställd i varje bil som servades. På så sätt fick han reda på vilka bilägare som lyssnade på vilka radiostationer, något som naturligtvis blev extremt användbart.

Vet inte om det skulle vara lagligt att göra så i Sverige, men det är kreativt.