Uppdrag granskning SAAB mutor

Det finns en handfull journalister i det här landet som ägnar sig åt granskande journalistik. De driver ofta verksamheten i egna bolag och säljer sina reportage till den fria eller ofria televisionen. Det här är duktiga killar som normalt har mer skinn på näsan än de har hår på huvudet.

Reportagen är ofta riktigt genomarbetade och det är inte ofta de fälls i granskningsnämnden. Ordvalet är mycket väl avvägt och det som sägs är sällan det som antyds. Jag måste säga att jag blir imponerad när jag förstod hur stor skillnaden var i vad som egentligen sades i reportagen och hur mindre insatta uppfattade det samma. Det är mäktigt!

Problemet är övrig media. Nu är det i och för sig inte så ofta som övrig media bemödar sig att återrapportera det Uppdrag granskning och Kalla fakta berättar, men det händer och det är då det blir fel.

I återrapportering blir det som antyds sanningen. Den återberättande journalisten har inte tid att förstå, det som inte sades i granskningen blir sanning i Rapport och de stora tidningarna.

Idag är det dags igen. Uppdrag granskning ska berätta ”fortsättningen” på affären om SAABs mutor.

Förra gången var upplägget såhär:

Någon (kanske någon från Trojkan) tipsar en journalistkollega på Finacial Times, stationerad i Stockholm. De har med en liten artikel om ”SAABs mutor” samma dag som Uppdrag granskning ska sända sitt första avslöjande om att det förekommer mutor inom vapenindustrin.

Den inledande rapporteringen i Rapport refererar till den trovärdiga källan FT istället (som brukligt) till sina egna inköpta program. Det är väl ingen som tror att uppdrag gransknings reportrar jobbar på SVT? Nej, de är egna företagare som med löften om avslöjanden får förskott från statstelevisionen för att avslöja allt från teplantage till torskfiske.

Jag har ingenting emot granskande journalister, men det som stör mig är att jag betalar licensavgift för ett program som Rapport. De återrapporterar, oftast som enda svenska media, det som Uppdrag granskning avslöjar. Problemet är som sagt att Rapport tar sig friheten att göra sanning av de genomarbetade insinuationerna.

Jag skriver det här av två anledningar. Det första är av ren nyfikenhet om det intresserar någon. Det andra är för att farsan ringde och frågade om han skulle kontakta Rapports ansvarige utgivare. Han vill inte än en gång - på felaktiga grunder - vara reklampelare för Uppdrag gransknings kommande program. Som det var förra gången så gjorde Rapport helt enkelt så här - de zoomade in en namnteckning från ett helt annat dokument än de pratade om i reportaget.

Att Uppdrag granskning återigen avslöjar sin journalistprisbelönta re-write på The Guardians reportage om BAE spelar mindre roll, men att Rapport okritiskt återberättar och bitvis gör om incinuationer till sanningen är rätt besvärande. Rapport är väl ett nyhetsprogram?

Farbror Kvast har, som alltid när det gäller den här typen av brott, har inte lyckats bevisa något. I det här specifika fallet beror det nog huvudsakligen på att inget brott har begåtts. Det han och Rapport hävdar är avtal är något helt annat. Men det behöver ju inte jag ”avslöja” här och nu, det finns det ju folk som har som jobb...

Hur blir det nu:

Van der Kwast kommer naturligtvis att figurera i sin vackra hatt. Carina Lundberg Markow kommer förmodligen göra ett medialt utspel om etik och moral. Mikael Petterson, mest känd för lite FRA-rapportering kring Carl Bildt, kommer återrapportera med ett och annat tillspetsat fel. Västervikstidningen kommer kanske återigen att ringa min syster för att än en gång få en kommentar från pappa. Och ingen kommer läsa det här blogginlägget… :)

--

Uppdatering 17 jun: Det blev Peter Eriksson, mp, som tog över Carinas stafettpinne. På DN debatterar han med en argumentation som bottnar i feltolkade andrahandsuppgifter.

Peter har, precis som Rapport, skapat sig en egen bild av verkligheten som inte är den som återgavs i det reportage han anger som källa.