Vad är svårt med konfigurering

Det som är besvärligt när det gäller säljkonfigurering är underhållet. Konfiguration som koncept har hög informationsdensitet det är viktigt att förstå fallgroparna och att göra på rätt sätt, annars är det lätt att hamna i en ond spiral med evigt underhåll. Vår uppdelning av logik och data är nyckeln till effektivt underhåll.

Vi beskriver produkten som ska säljas i en modell. Modellens logik delas upp i två delar, komponenter och produktstruktur. Komponenterna grupperas i produktgrupper något som vi kallar klasser. I den hierarkiska produktstrukturen beskriver vi också sambanden mellan de ingående delarna med hjälp av regler.

Varje gren i produktstrukturen refererar till en klass och för varje nod väljs en lämplig komponent så att produktreglerna hela tiden är uppfyllda.

Utöver logiken definieras också ett eller flera gränssnitt direkt i modellen. Det betyder att modelleraren får full kontroll över vad som senare kommer att publiceras och att olika gränssnitt med gemensam logik kan underhållas parallellt.

Normalt brukar underhållet av modellen ske centralt med hjälp av lokalt input, normalt administrerat av en eller ett fåtal personer – exempelvis produktägare – som blir de som får ansvar för konfigurationsfrågor. Det motiveras främst av att vårt sätt att hantera logiken ger ett så begränsat underhåll något som gör det svårt att upprätthålla lokal kompetens. Kunden har endast ett fåtal timmar underhåll per kvartal i den modell som beskriver logiken för försäljningen av deras motorer online. 

Förändringar i modellen sker oftast centralt, men naturligtvis finns möjlighet att göra lokala anpassningar av modellen om så är nödvändigt. I praktiken är det dock ovanligt eftersom möjligheten att jobba med lokala produkt/priser (se nedan) oftast löser problemet mycket effektivare. Kunden har flera fabriker som efter vårt arbete har de en samsyn på produktstrukturen, en bonus som resulterat i både produktharmonisering och effektivare underhåll.

Anpassningar till olika marknader kan ske på flera olika sätt. I det enkla fallet hanteras det direkt i modellen, i en mer distribuerad organisation sker det ofta via prislistor. Varje marknad definierar vilka produkter de säljer för vilket pris och produktkonfiguratorn hittar då giltiga lösningar utifrån de komponenter som finns tillgängliga. Regelverket reducerar utbudet av komponenter så att alla delkomponenter som presenteras finns i en giltig totallösning (viktigt!). Ett kort exempel; säg att vi säljer en bil som består av motor och växellåda. Vi har en stor och en liten växellåda som tål 200 respektive 100 hk. Vi har också tre motorer på 150, 90 och 70 hk. Om vi på en utvald marknad inte säljer den stora växellådan så kommer konfiguratorn automatiskt inse att den största motorn som konsekvens av det inte heller kan säljas på den utvalda marknaden. Konfiguratorn hittar alltså automatiskt alla dessa samband något som dramatiskt förenklar lokalisering/marknadsanpassning av produkten. Denna princip används hos flera av våra kunder.

När modellen används av säljare sker det oftast webbaserat, men vi har också lösningar som är offline. Baserat på inloggning ser säljaren sina priser och sina produkter, styrt via vilka prislistor konfiguratorn använder. Resultatet av konfigureringen blir någon typ av rapport som infogas i någon typ av säljdokument. Det vanligaste exemplet är offerter med en stycklista (BOM); men CAD-ritningar, tillverkningsunderlag, anskaffningsdokument etc. kan naturligtvis också genereras.

Sammanfattningsvis

Underhåll sker oftast centralt och det finns möjlighet att göra lokala anpassningar av modeller, men det finns oftast effektivare sätt att lösa anpassningarna med hjälp av prislistor.

Logiken beskrivs med fördel generellt för att minska antalet modeller, men det beror naturligtvis på produkten/säljsituationen.