Att beklaga mig över konstigt språkbruk tänker jag egentligen överlåta till äldre generationer, men det finns gränser. Säger någon livspusslet™ så ser jag rött, det är ett av de fånigaste uttrycken som myntats de senaste åren av den fackliga lobbyn.
”Livspusslet (som för övrigt är ett registrerat varumärke som TCO äger) har nu införlivats i ordförrådet hos såväl politiker som journalister i Sverige och det är vi glada för. För ju fler som känner till ett problem, och sätter namn på det, desto större möjligheter att hitta lösningar” skriver Ulf Öfverberg som är projektledare för ett ord och en kampanj hos TCO.
Det han inte skriver är vad ordet verkligen betyder.
Den som har ett livspussel har två problem; det handlar om att kunna prioritera och att kunna sätta gränser. Alla vi som inte har ett pussel har ett liv som ibland kräver lite mer men som för det mesta är ganska trivsamt – oavsett vilket perspektiv man har. Den som säger livspussel borde stanna upp och reflektera istället för att fortsätta jaga statustroféer.
Pusslet handlar inte om ekonomi, det handlar om tidsbrist - att allt måste hinnas med. Det är inte fel att den som vill får jobba, men när var och varannan människa börjar prata om att de inte får ihop pusslet så får jag nog. Tänk efter vad som är viktigt och prioritera det.
Arbetslivet har en stor rationaliseringspotential. Jag tycker livspussellobbyn borde fokusera på att arbete värdesattes efter resultat och inte genom närvaro. Effektivitet har väldigt underordnad betydelse, det är det som är problemet. Det och att det bara konsulter som får riktigt bra betalt för rationaliseringar, prioriteringar och gränssättningar.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar