För ett år sedan ändrades mitt TV-tittande. Jag slutade titta på reklam och såg programmen när det passade mig. Jag slutade se dåliga program och såg bara det jag ville se. Kort sagt, jag skaffade mig ett smidigt sätt att spela in TV.
Vad betyder det här för mediaproducenterna? För TV4 måste det innebära ett ganska stort bortfall, något som kanske förklaras att var och vartannat program idag finansieras via SMS-omröstningar.
Den svenska TV-reklamen är värd ungefär 500 kr per invånare eller 4-5 miljarder kronor per år. Av dessa miljarder går huvuddelen till TV4 och följaktligen är de mest känsliga för den nya HDD-vågen.
Mediahusens sätt att möta detta nya hot är att producera mer ickepersistent TV, alltså program som tappar hela sitt värde i samma stund som de sänds. Det handlar alltså om direktsända program där en vinnare eller förlorare utses i realtid och där kvällstidningarnas rapportering gör det omöjligt att se programmet i efterhand. Exempel förutom den uppenbara sporten är program som Idol och Robinson.
På freakonomics-bloggen skrev Justin Wolfers om Tivo-econimics. Han värderar tiden han tillbringar framför TVn lite väl högt, men hans poäng är ändå relevant; att den tid du spar i TV-tittande är något som kommer att förändra synen på TV-reklam. Idag har 30 % av de amerikanska hushållen hårddiskinspelare och om så vore fallet i Sverige så är reklambortfallet för TV-reklamen över en miljard.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar