Beröm är som knark

Såg Jesper Juhl häromdagen på TV:n. Han pratade som alltid ganska klokt om barnuppfostran och att möta andra människor. Han sa bland annat att beröm är som knark, det är något man blir beroende av. Han menade att beröm är en väldigt dålig drivkraft och att det kan vara negativt med för mycket beröm. Barn eller vuxna ska inte göra saker för att de ska få beröm och det är egentligen ganska självklart. När barnen växer upp så är det ett beteende som vi kallar ögontjäneri eller rövslickeri, inte något man gillar.

SVT sände ett ganska splittrat men tänkvärt reportage lite på samma tema, om den nya nannymentaliteten som sprider sig uppfostringsmetod. Hård diciplin och skamvrå, baserat på metoder för gravt missanpassade barn som numera blir den gängse uppfostringsmetoden och förespråkas av tossiga politiker med Jan Björklund i spetsen.

Själv kan jag inte låta bli att tänka hur det skulle se ut om dessa metoder användes på arbetsplatsen där jag jobbar. Tänk att någon pratar för mycket på ett möte. Då bärs han ut, med våld om det behövs, och får sitta still på en stol lika minuter som han är år gammal. Kanske inte vore så dumt förresten, vid närmare eftertanke...

Nästa gång du kollar Supernanny, tänk att det är dina kollegor och din arbetsplats. Det sätter det hela lite i perspektiv.