Proffs vs. massan

I lördags åkte jag tåg till Göteborg och det gjorde Stefan också. Eftersom jag alldeles nyligen upptäckt konceptet med Creative Commons så var jag naturligtvis nyfiken att höra vad Stefan (som är illustratör) tyckte om det, blir det inte svårare att försörja sig på ett kreativt yrke när internet öppnar nya lagliga möjligheter för obegränsat många hobbyentusiaster? Det var en fantastiskt trevlig konversation som svävade ut åt både ett och annat håll allt medan metropolerna längs stambanan susade förbi.

Efter ett par timmars diskussion så blev slutsatsen att det hittills inte blivit så mycket svårare, kanske främst för att entusiasterna saknar rutin att kunna leverera snabbt och korrekt. Det är också en stor skillnad i kvalitet - självklart(!) – men min fråga är vem som märker det?

Ta den här bloggen tillexempel. Det är ingen stor litteratur och det är inte tillräckligt smart skrivet för att någon ska analysera det om hundra år. Men frågan är i vilken utsträckning nån bryr sig? Skule jag någon dag skriva något som var tilräckligt intresant så spelar det inte någon störe roll att jag stavat fel eller att jag uttrycker mig så yxigt. Så länge det går att läsa och du förstå vad jag menar, räcker det? Ja och nej skulle jag säga.

Den som tar sig tid att läsa bryr sig antagligen mindre om det grafiska, den som vill bedöma sidan har många anledningar att inte ens börja läsa. Den här sidan skriker dålig webbdesign och amatörmässigt innehåll, jag har svårt att tro att det första intrycket är annat än ”en helt vanlig dussinblogg".

Det finns en ganska stor grupp som hellre läser Aftonbladet än någon rolig/relevant blogg. Är det för att Aftonbladet levererar kvalitet eller är det att förväntningen är att nyheter ska läsas på en tidnings webbsida? Kommer det här att förändras de närmaste åren? Jag tror att trenden går från proffsigt till entusiastiskt, alternativet känns helt enkelt inte rimligt. Frågan är väl snarast hur fort pendeln svänger, hur snabbt den sen slår tillbaka och var den slutligen hittar ett nytt jämviktsläge.

Hur du lyckas med mjukvara som service

Ett av de vanligast sättet som användare hittar till den här sidan är när de söker på Cloud computing på Google. Eftersom jag inte skrivit proportionerligt mycket om det finns det god anledning att skriva lite mer om molnet.

Cloud computing innebär att applikationerna ligger på nätet och att de ofta accessas via en browser. Data och mjukvara ligger centralt på stora servrar i stora datorhallar. Vill du veta mera fakta finns det som alltid på Wikipedia, lite mer åsikter finns på Steve Rubels läsvärda blogg.

Fördelarna

Att sälja program som en tjänst har flera fördelar, både för användaren och för den som säljer mjukvaran. Användaren behöver inte själv ta ansvar för att programmet fungerar och det blir möjligt att använda från vilken internetuppkopplad dator som helst. Leverantören slipper distribuera mjukvara och ge support på allehanda mystiska fel, funkar servern funkar programvaran.

För att få marknadsföring att fungera är det viktigaste att det är lätt att prova och helst ska det vara gratis. Fördelen med att sälja mjukvaran som en tjänst är framförallt att det går att vänta med att ta betalt utan att för den skull riskera att betalningen uteblir. De företag som levererar molnapplikationer ser långsiktigt på användarna och sett över flera år finns det goda chanser att tjäna pengar.

Att prova ett program en månad eller kanske ett år gratis kommer att ge mig ett nytt sätt att arbeta och när programmet skapat en förändring blir min betalningsvilja en helt annan. Om jag bevisat för mig själv att programmet löser mina problem så kommer inte en mindre avgift att skrämma bort mig, förutsatt att programmet är tillräckligt bra. Visst kan jag hitta sämre alternativ gratis, men förmodligen kommer flera med mig inse att letandet blir jobbigt.

För att lyckas

Det grundläggande är att ha en bra tjänst. Sen gäller följande regler:

- Gör det enkelt att prova, erbjud ett gratisalternativ

- Skapa inlåsning, något som gör det besvärligt att byta till en annan konkurereande tjänst

- Skapa tjänster som ger ett mervärde utan att för den skull försämra grundtjänsten

- Gör det enkelt att missionera om din tjänst så att du får nya användare via viral marknadsföring

- Fokusera på en smal målgrupp och dominera, försök inte fånga alla användare från början

Exempel

Jag använder Mozy som backup. Det fungerar helt automatiskt och jag kan känna mig säker på att mina bilder inte försvinner med nästa hårddiskkrasch. Sett över tre år är det samma kostnad som att köpa en USB-hårrdisk och eftersom jag inte litar på en hårddisk efter tre år ger Mozy mig betydligt mer valuta för pengarna. Dessutom är det automatiskt, det är inte USB-hårddisken…

Slarvigt räknat är jag på tio år värd 6000 kr för Mozy och så länge de fortsätter leverera fungerande programvara är jag förmodligen fortsätta vara kund. Det är lätt att bocka av hur de jobbat enligt tipsen ovan och de har därför en självklar plats i molnen.

David Rose

I dagens tv-avsnitt presenterar David S Rose många tänkvärda tankar om hur du säljer din idé till riskkapitalister. Det känns ju inte helt tillämpbart för egen del, men det jag tyckte var speciellt intressant med det här föredraget är hur de här idéerna kan tillämpas på varje säljpresentation. Det är egentligen en genomgång av generellt upplägg för att sälja vad som helst.

På femton minuter presenterar Rose vad som borde sägas, i vilken ordning och hur du inte tappar momentum i presentationen. Han lever som han lär, det här är en riktigt rapp och proffsig presentation.

Ett eller fem år

Du överskattar oftast vad du kan göra på ett år och underskattar oftast vad du kan uppnå på fem.

Ny miljöteknik

Jag läser ofta NyTeknik, som ingenjör hittar man alltid något intressant.

Speciellt roligt är det när det skrivs om miljö. Reportagen är inte så nyskapande, men det är roligt att följa debatten som alltid uppstår. Miljöartiklarna ligger konsekvent i topp vad gäller kommentarer och det är tre kategorier av skribenter; de evigt positiva, de evigt negativa och min egen personliga favorit de kritiskt kunniga.

Själva artikeln fungerar mest som en katalysator. Ju tokigare artikel desto roligare läsning i kommentarerna. Det finns alltid flera kritiskt kunniga som sätter nyheten i perspektiv, något som artikelförfattaren ofta saknar.

Det här visar att NyTeknik, precis som mycket annan media, mer och mer skrivs av läsarna. Problemet är att NyTeknik saknar en vettig sållning, idag blandas välformulerade inlägg med riktiga stolpskott vilket gör det lite tröttsamt att läsa. Varför inte införa något sort graderingssystem av inlägg och användare? Bygg en community med intresserade läsare! Lägg lite mer tid på att moderera kommentarerna, gör det trevligare att läsa och ta deltaga.

Med den röra det är idag är det bara en tidsfråga innan debatten flyttar någon annanstans, bort från mediehusets webbplatser, kanske samlat på någon plats mer lämpat för den här typen av diskussioner.

Ett bra exempel

IMDB har på ett enkelt sätt skapat ordning i sina kommentarer. Det gör att jag mycket hellre läser, samtidigt som det med största sannolikhet höjer kvaliteten och sanningshalten i det som skrivs.

Kommentera gärna om du har förslag på hur du tycker kommentarerna ska lyftas fram! Dina tankar är förmodligen intressantare än det du just har läst.

Påverkan, del 6

Så fort något blir svårt att få tag på så blir jag alltid mer intresserad, man pratar gärna om knapphet (märkligt ord) eller kanske ännu hellre om bristvaror. Det är därför en kö skapar så fantastiskt bra publicitet.

När Apple lanserade sin Iphone så var köerna långa. När Telia några månader senare gjorde samma sak så säger ryktet att de hyrde in folk att stå i kö för att på så sätt få lite extra uppmärksamhet och samtidigt skapa ett större ha-begär hos de som inte stod i kön. Seth Godin skrev en väldigt bra post om fenomenet bristvara och hur man som marknadsförare ska ta till vara på viljan att vara först, stå i kö och få det alla vill ha.

Det är ovanligt ofta försäljare försöker måla upp bilden av att de säljer en bristvara. Ett klassiskt knep är ”titta-på-lagret” om TV:n jag ville köpa verkligen finns kvar. Kanske har den sålt slut? Under den tiden försäljaren går och tittar (läs: tar en kopp kaffe) ökar min vilja att köpa just den TV:n, av den enkla anledningen att jag kanske inte får. När försäljaren någon minut senare återvänder med glädjebeskedet att han faktiskt hade EN TV kvar så vet han att jag förmodligen slår till, om inte annat så för att hinna före någon annan.

Det här är det sjätte och sista exemplet på principer för påverkan. Det här är en princip som är väldigt lätt att tillämpa med enkla skarvningar, men kom ihåg att inte ljuga så att du kan bli synad.