Ta sig tid

Skillnaden mellan de amerikanska läkare som blir stämda och de som inte blir stämda är två minuter. De stämda lägger i snitt 15 minuter per patient medan de icke-stämda lägger 17. Det här skriver Malcolm Gladwell om i sin bok Blink.

På dessa två minuter hinner läkaren med att förklara lite mer och bry sig om patienten. Det innebär att de upplevs som mycket trevligare och trevliga människor är inte de man stämmer.

När jag ska förklara svåra saker är det därför viktigt att ta sig lite mera tid, att hellre förklara en gång för mycket. Det är inte den första kvarten som räknas utan de sista två minuterna.

Dags att byta jobb

Det finns många bra frågor man kan ställa på en anställningsintervju. Sen finns det väldigt många dåliga.

De dåliga frågorna är de som alla ställer; Tre bra/dåliga sidor? Vad är typiskt du? Vad gillar du bäst, jobba ensam eller i grupp?

Vad säger det om någonting. Jo, att människan förberett sig genom att läsa tio tips om en anställningsintervju. Men säger svaren något? Knappast troligt.

Helst skulle jag vilja ställa ganska konstiga frågor. Vad gillar du för musik? Vilka sporter gillar du? Vilka bok läser du gärna om? Hur funkar en dator?

Svaren på frågorna säger ju ingenting om personen gör ett bra jobb, men ger dig ändå en inre bild av vad det är för människa du pratar med. Så fort du får de viktigaste dragen skapar du dig en bild av vad det är för typ av person. Efter bara någon minut ser du likheter med andra du känner, andra anställda och du får en förvånansvärt bra bild av vad personens tre bra och dåliga sidor är, helt utan att fråga.

De dåliga frågorna blir bra när någon ger dig svaret via andra frågor. Direkta frågor får bara genomtänkta TV4-mysiga svar.

--

Inspirerat av Blink, relaterat i NyTeknik

Malcolm Gladwell

Malcolm Gladwell har skrivit två böcker, Blink (som jag läst och gillat) och Tipping Point (som jag har köpt för att läsa nästa gång jag reser). Han talar om hur svårt det är att få reda på vad folk egentligen tycker, här exemplifierat med olika spagettisåser.

Gladwell berättar om Howard Moskowitz, en legend i matsmakarbranschen. Moskowitz fick frågan hur mycket aspartam som var lagom när Pepsi skulle lansera Diet Pepsi. Frågan låter trivial och det intuitiva sättet att lösa den här typen av problem vore ju att sätta upp lite provsmakning med olika procent sötningsmedel. Nu är det inte så enkelt och det är därför jag gillar det här föredraget.