Vanliga presentationsfel

Här är en ganska rolig video som går igenom de mest uppenbara felen med Powerpoint.

Reverse mentoring

Att ha en mentor är ett bra sätt att snabbt etablera sig i en ny situation, kanske vanligast som nyanställd på ett nytt jobb. När vi anställer är det en självklarhet att det finns en mentor med ett etablerat nätverk som snabbt kan få upp de nyanställda till produktiva och duktiga konsulter.

En sak som ofta glöms bort är hur den nya situationen förändrar dina kommunikationsverktyg. Ett nytt jobb så betyder det att de verktyg du är van vid får en helt ny betydelse. Det öppnar både nya möjligheter och sätter begränsningar - du kan exempelvis inte skriva på samma sätt på din blogg. Det finns ett förtroende hos dina klienter att det som sägs inte är sökbart på Google nästa dag.

Det verkar harmlöst att dina kontakter vet vad du gör och var du är. För dig kanske det inte känns hemlighet, men för din klient kan det vara strategiskt att konkurrenterna inte vet att just du är där. De sociala nätverken lämnar allt för tydliga spår och det är inte alltid bra. Vi har flera kunder där det är taktiskt viktigt att inte associeras med vårt företag. Våra klienter investerar i ett försprång och det måste naturligtvis respekteras.

Det är här som mentorn kommer in. Mentorns uppgift är att visa vad som är ok och inte. Men det här är ju ingen direkt nyhet. Men när man vänder på det blir det spännande.

Med reverse mentoring är det de unga som lär de äldre, visar vilka möjligheter de Web 2.0-kanalerna öppnar. Det gäller att vara ödmjuk inför faktumet att de unga talangerna ofta har bättre koll på framtiden än de äldre kollegorna. De unga vet på ett helt annat sätt vad som är ok och inte i sammanhang där du själv kanske inte har koll på etiketten.

På andra bloggar skrivs det att Jack Welsh, chefen på GE, beordrade sina chefer att skaffa en ung mentor som kunde visa Internets fördelar och framtid. Sant eller inte – det är i alla fall rätt tänkt.

Nätfobi

Läste ett reportage om Bill Tancers bok Click. Han har tittat på vad människor skriver in när det söker på internet. Han kommer fram till några inte allt för förvånande slutsatser, som att det finns ett intresse för porr och att intresset för spel och dobbel varierar med årstiderna. En annan ganska oviktig sak är att sökningar om slipsknutar pikar på sommaren under bröllopssäsongen.

En lite mer genomgripande trend är vårt förändrade förhållningssätt till datorn. Istället för att söka efter specifik information söker vi idag svar på mer personliga frågor. Den största anledningen är att datorn numera kan ge ganska vettiga feedback på den typen av frågor och framförallt så gör den det utan att döma.

Skräck och fobier är något är ganska personligt. Det finns sedan länge listor på vad folk är mest rädda för. Mannen på gatan är exempelvis mer rädda för att tala inför folk än han säger sig vara att dö. Jerry Seinfeld brukar skämta om just det, att de flesta på en begravning hellre legat i kistan än varit prästen som talar inför församlingen.

När Tancer analyserar sökningarna så är det helt andra rädslor som toppar listan, det är istället rädslan för intimitet och motsatsen att bli ensam som toppar. Det visar att det går att göra ganska skrämmande analyser av det du knappar in i Googles harmlösa lilla sökbox.

Vad säger det här om något? Jo, att den som har koll på vad du söker efter får en ruskigt bra bild av vem du är. Helt plötsligt känns det inte lika kul att använda Google desktop eller Googles nya browser för den delen.

Skriva tid

Att skriva tid är bland det tråkigaste jag vet, näst efter reseräkningar.

Ett bra sätt att få bättre ordning på arbetet är att skriva en lista på vad som ska göras under dagen. Då använder jag tidsskrivningen för att planera, jag bestämmer vad jag vill (borde) göra och sen ser jag till att göra det. Istället för ett nödvändigt ont vid dagens slut blir det en bra början för lite bättre ordning. Sen blir det så att eftersom jag redan bestämt vad jag ska göra så kan jag tyvärr inte göra det jag inte vill/planerat för, vilket ytterligare ökar effektiviteten.

Naturligtvis får jag stämma av att det jag tänkte göra också blivit gjort. Men det är förvånandsvärt sällan jag behöver ändra nåt.

Varför läser tyskar Newsmill?

Newsmill tar bloggkonceptet och lanserar en sajt för åsikter. De tar några bloggar och slår ihop det till en någon sorts kommenterande nyhetskanal. Genom lite dramatisk åsiktschock drar de många läsare ganska snabbt, på en vecka drar de lika mycket trafik som en medelkänd modebloggare. Eller har de det? En snabb check på Quarkbase visar att 25 % av sidvisningarna till sajten kommer från Tyskland, motsvarande för DN är 0,7 %. Det är lite konstigt. Är det manipulerad trafik för att driva statistiken inför releasen?

Det finns naturligtvis goda chanser att det lyckas och det beror inte på att det jag läser på sajten är särskilt intressant. Det är av mindre betydelse för i konceptet finns det in inbyggd dynamik som de stora tidningarna saknar. Det intressanta kommer skriva sig självt, det här kan bli en bra kanal för web 2.0 – den interaktiva, delaktiga webben.

Förhoppningsvis kan det här bli en katalysator som får många att byta Aftonbladets trötta sida mot något intressantare - som länkar vidare till mångas insikter.

Bättre presentation, del 2

Varje presentation måste undvika de fem dödssynderna:

- Inget tydligt budskap

- Ingen värde för den som lyssnar

- Inget flyt

- Alldeles för detaljerat

- Alldeles för långt

Budskapet kan gärna vara generellt, om du hela tiden talar till en homogen målgrupp blir det effektivare att hitta generella exempel och universella säljandande berättelser. Värdet är förmodligen det samma för varje företag du besöker, men naturligtvis måste du peka på värdet för alla personer du möter. Vad är värdet för försäljningschefen, marknadsavdelningen, produktexperten och ekonomiavdelningen? Värdet måste kunna skrivas i reda pengar, underbyggt med trovärdiga respekterade referenser.

Flyt får man med träning. En presentation är aldrig bra de fem första gångerna, därför är det viktigt att träna. Själv har jag provat att spela in det jag säger för att själv kunna lyssna på hur det egentligen lät när jag sa det. Det jag märkt är att det framförallt är de allt för detaljerade detaljerna som förstör presentationen. Är det du säger långt från glasklart blir det frågor och med frågorna försvinner ofta drivet.

En fördel med att spela in det man säger är att det är ett bra underlag för att skriva ner detaljerna. Det är väldigt proffsigt att lämna över något skrivet efter presentationen, något välformulerat och gärna detaljerat som kompletterar känslan du presenterat. På så sätt går det att komprimera presentationen så att mottagarna är mottagliga för det du säger. Lämna aldrig ifrån dig din presentation, utan dig ska den falla helt platt.