Serpen - det personliga varumärket

Alla vet att man lämnar ett ganska rejält avtryck efter sig när man använder internet. På mindre än fem minuter kan du sätta upp loggning av din webbsida via Google och direkt få statistik över det mesta. Att det går att få fram den här typen av information är inte direkt förvånande, men att det är så enkelt och så kraftfullt är ganska skrämmande.

Nu är det inte bara hur och var man surfar som spelar roll. I de sociala nätverken sprider sig information snabbt och massivt. I fredags skrev Thomas Hawk hur han blivit behandlad på San Fransisco Museum of Modern Art och Jeremiah Owyang, analytiker på Forrester Research, skriver tänkvärt om hur det man skriver påverkar ens SERP (Search Engine Result Page).

När företag rekryterar blir det allt vanligare att använda Google/Facebook/etc.. för att hitta information om den sökande. Tre av fyra rekryterare använder internetsökningar och avfärdar med hjälp av dessa en tredjedel (!) av de sökande baserat på vad SERPen säger.

Om du inte drabbats av din SERP så är det bara en tidsfråga. För ett par månader sedan skulle jag intervjua några personer vi funderade på att anställa. En av kandidaterna hade kollat upp mig på Facebook, kreativt men kanske inte helt rätt sak att klämma ur sig på en anställningsintervju. Dessbättre hittade han en namne eftersom jag inte finns på Facebook.

Nu vet du varför det bara står Magnus på den här sidan och varför det inte förekommer något företagsnamn. Vill du veta vem jag är så finns det tillräckligt med ledtrådar för att du ska hitta mig på hittapunktse. Det kan du men inte Google klura ut. Det är bra för min och andras SERP.

--

Relaterat i DN, DN, DN, DN

Händelsekedjor

Lyssnade lite på Brian Tracy idag. Det är en man som kan prata om många olika saker, men idag och just för mig så pratade han om komplexitet. Hans enkla tes är att komplexiteten är detsamma som antalet steg i det du försöker göra i kvadrat. Skicka ett mejl – ett steg. Be någon annan skicka ett mejl – två steg. Skicka ett brev – fyra steg (skriva, hitta kuvert, hitta frimärke, gå till brevlådan). Det betyder att komplexiteten är 1, 4 respektive 16; vilket väl stämmer ganska bra? Tiden och risken för fel ökar exponentiellt.

Vad har det för praktisk betydelse? Ta försäkringsbolaget (jag kan tyvärr inte säga vilket) som hade en ganska omständlig process för att godkänna livförsäkringar. Totalt lade bolaget 60 minuters arbete på försäkringen, men det var en process i hela 22 steg vilket tog 5-6 veckor i normala fall. Det betydde att den tänkte kunden redan var någon annans kund. Genom att sammanföra huvuddelen av stegen till ett enda kortades hela processen ner till tre steg och tiden att återkomma med besked blev istället 24 timmar. Vilket naturligtvis genererade rysligt mycket mer affärer.

Det här förklarar varför något som i sittande möte kan lösas på en kvart istället tar en hel dag att lösa på distans. Samla alla i samma rum, eller webbmöte för den delen, så minskar komplexiteten direkt. Att skapa händelsekedjor kommer bara att öka tiden och risken för fel.

Marknadsundersökning

En reklamradioförsäljare vill veta var han hittar rätt målgrupp, i det här fallet för bilannonser. Hans ide var att be någon på lite olika serviceverkstäder skriva upp vilken radiostation som var inställd i varje bil som servades. På så sätt fick han reda på vilka bilägare som lyssnade på vilka radiostationer, något som naturligtvis blev extremt användbart.

Vet inte om det skulle vara lagligt att göra så i Sverige, men det är kreativt.

Vad kostar € 1000?

Säg att ett företag säljer licenser – € 1000 per användare. Det är en bra produkt och i princip alla kunder som köper den vill inget hellre än att fortsätta använda den. En licens spar varje användare 2 timmars jobb varje vecka, det var en säljare som sa det så det kan ju inte vara fel.

Problemet är att det finns en tröskel, presumtiva kunder tvekar inför investeringen. Det ska oftast inhandlas många licenser, först några stycken och därefter många fler. Det finns oftast en initialt tveksamhet att programmet fungerar eftersom alla kunder - per definition som det verkar - har en "unik" problematik.

Som med de flesta företagslicenser finns det en kostnad och en underhållskostnad, den senare är ungefär 20 % av den förstnämnda.

Det brukliga sättet är att kunden betalar X * licenskostnad. Kunden tar således en stor risk innan programvaran börjar leverera de intäkter som kalkylerna pekar på. Låter det inte bra?

Tänk dig själv att du ska köpa något som du inte riktigt vet hur det fungerar. Känns det tryggt och säkert eller vill du gärna prova först? Jag skrev häromdagen om att ta hela risken, det är ju det företaget måste göra. Låt kunden prova, företaget vet ju att de kommer bli nöjda. Men hur ska man då ta betalt?

Licensen kostade € 1000. Om vi räknar om det till en månadskostnad som över tre år ger samma intäkt (nuvärde), beräknat med en kalkylränta på 10 %, så ger det en månadskostnad på € 41.

Det betyder alltså att kunden istället för att ta ett investeringsbeslut högt upp i organisationen kan ta en månadskostnad på bara € 41 i månaden, en kostnad som av en slump sammanfaller rätt väl med vad användaren kostar per timme.

Vad är fördelen för kunden? Naturligtvis den låga risk det innebär och kanske den frihet som hyran ger.

Vad är fördelen för företaget? Enklare att få avslut i affärer och en inkomstökning efter år tre på närmare 150 %.

Den här prismodellen ger också möjlighet att använda markandsföringsvirus, mun-till-mun och aggressiva affiliate-verksamhet. Nånting som verkligen drar nytta av dagens moderna kommunikation. Jag ska förklara mer någon annan dag.

Ett bra jobb

Det är lätt att tro att resor, hög lön och utvecklade arbetsuppgifter är det som gör ett bra jobb.

Det första, resorna, är kul så länge man inte behöver göra det allt för ofta. Det fanns en reklamskylt på Arlanda strax efter semestern för ett par år sedan ”The glorious life of business travel”, den perfekta ironin när man strax för klockan sex släpar sig bort till gaten. Förutom att jag är flygrädd så har jag svårare och svårare att se tjusningen med flygresor. Vissa länder har bra mat - Italien är alltid inspirerande – men det väger inte upp för de nio timmar det tar att ta sig dörr till dörr, en resa jag oftast gör före eller efter en ordinarie arbetsdag.

Att flyga är ju komfortmässigt sämre än buss, ger dåligt miljösamvete och är väldigt tidsödande. Dessutom får man inte jobba som man vill, en tvåläggsflight i Europa ger ingen vettig möjlighet att jobba med datorn överhuvudtaget.

Det andra, hög lön, är ju bara värt nåt om man inte behöver jobba ihjäl sig. Det är ju bara att inse att om det är rik man vill bli så ska man göra något annat än lönearbeta. Arbeta gör man för att få ihop till det vardagliga och då är det rätt väsentligt att man har tid över att göra något annat. Det viktiga för mig är att en rättvis lön, det räcker.

Det tredje, det där med utvecklande uppgifter, är ju lite vad man gör det till. Jag skrivit upp några viktiga punkter.

Efter att ha läst ”Keeping the people that keep you in business” så har jag kommit fram till följande kriterier som jag försöker uppnå med mitt jobb:

• Att det kräver flera färdigheter och talanger, inte bara en
• Att det är en hel uppgift i flera steg med ett synbart resultat inte bara är en deluppgift
• Att det har en påtaglig betydelse för andra
• Att det ger friheten och ansvaret när och hur det ska göras
• Att det ger kontinuerligt återföring på insatsen

Jag diskuterade det här med en polare - han både höll med och kände igen sig.

- Det är precis så det är på mitt jobb, fast tvärtom.

-- Tillagt 19 augusti (relaterat i de tidningar jag läser)

NyTeknik NyTeknik NyTeknik

Så mycket Co2 drar elbilen

Det finns en uppfattning inom elbranschen att all konsumerad el är den ”sista” kilowatten. Den sista kilowatten är oftast producerad med kolkondens, ergo elbilar drivs på kolkraft.

Med svensk elmix (fördelningen vattenkraft, kärnkraft och övrigt) är batteribilens miljöpåverkan 9 g C02 per fordonskilometer. Med oljekondenskraft (worst case) är det 236 g C02 vilket ska jämföras med bensinmotorns 227 g Co2. Bensinmotorn klarar i praktiken att omvandla 15 % av bensinens energiinnehåll medan ett modernt kolkondenskraftverk har mer än dubbelt så hög verkningsgrad, vilket kompencerar för förluster i distribution och lagring. Det betyder att bensinförespråkarna inte har på fötterna när de hävdar att en elbil är miljövidrig, i alla fall inte i ett koldioxidperspektiv.

Priset på el styrs av efterfrågan. Finns det en marknad för el på natten kommer den produktionen också vara av den normala mixen, alltså inte producerat med importerad kolkraft. Då blir plug-in hybrider ett bra, men tyst, komplement.

Läs mer här (rapport) (KFB)

Uppdaterat relaterat NyTeknik, NyTeknik