Ångugn

Idag har jag skrivit en längre post om ångugn eftersom jag sett i trafikloggarna att det är något som intresserar många. Vi har haft ångugn i drygt fem år och det finns ett antal recept som vi gärna lagar med ånga.

Fördelarna med ånga är bättre smak och nyttighet, men samtidigt kostar ugnen några tusenlappar mer än en vanlig ugn. Frågan är om det är värt det?

Jag skulle säga att svaret på frågan är ja, men det förutsätter att du har ett ganska stort intresse för matlagning.

Uppdrag granskning SAAB mutor

Det finns en handfull journalister i det här landet som ägnar sig åt granskande journalistik. De driver ofta verksamheten i egna bolag och säljer sina reportage till den fria eller ofria televisionen. Det här är duktiga killar som normalt har mer skinn på näsan än de har hår på huvudet.

Reportagen är ofta riktigt genomarbetade och det är inte ofta de fälls i granskningsnämnden. Ordvalet är mycket väl avvägt och det som sägs är sällan det som antyds. Jag måste säga att jag blir imponerad när jag förstod hur stor skillnaden var i vad som egentligen sades i reportagen och hur mindre insatta uppfattade det samma. Det är mäktigt!

Problemet är övrig media. Nu är det i och för sig inte så ofta som övrig media bemödar sig att återrapportera det Uppdrag granskning och Kalla fakta berättar, men det händer och det är då det blir fel.

I återrapportering blir det som antyds sanningen. Den återberättande journalisten har inte tid att förstå, det som inte sades i granskningen blir sanning i Rapport och de stora tidningarna.

Idag är det dags igen. Uppdrag granskning ska berätta ”fortsättningen” på affären om SAABs mutor.

Förra gången var upplägget såhär:

Någon (kanske någon från Trojkan) tipsar en journalistkollega på Finacial Times, stationerad i Stockholm. De har med en liten artikel om ”SAABs mutor” samma dag som Uppdrag granskning ska sända sitt första avslöjande om att det förekommer mutor inom vapenindustrin.

Den inledande rapporteringen i Rapport refererar till den trovärdiga källan FT istället (som brukligt) till sina egna inköpta program. Det är väl ingen som tror att uppdrag gransknings reportrar jobbar på SVT? Nej, de är egna företagare som med löften om avslöjanden får förskott från statstelevisionen för att avslöja allt från teplantage till torskfiske.

Jag har ingenting emot granskande journalister, men det som stör mig är att jag betalar licensavgift för ett program som Rapport. De återrapporterar, oftast som enda svenska media, det som Uppdrag granskning avslöjar. Problemet är som sagt att Rapport tar sig friheten att göra sanning av de genomarbetade insinuationerna.

Jag skriver det här av två anledningar. Det första är av ren nyfikenhet om det intresserar någon. Det andra är för att farsan ringde och frågade om han skulle kontakta Rapports ansvarige utgivare. Han vill inte än en gång - på felaktiga grunder - vara reklampelare för Uppdrag gransknings kommande program. Som det var förra gången så gjorde Rapport helt enkelt så här - de zoomade in en namnteckning från ett helt annat dokument än de pratade om i reportaget.

Att Uppdrag granskning återigen avslöjar sin journalistprisbelönta re-write på The Guardians reportage om BAE spelar mindre roll, men att Rapport okritiskt återberättar och bitvis gör om incinuationer till sanningen är rätt besvärande. Rapport är väl ett nyhetsprogram?

Farbror Kvast har, som alltid när det gäller den här typen av brott, har inte lyckats bevisa något. I det här specifika fallet beror det nog huvudsakligen på att inget brott har begåtts. Det han och Rapport hävdar är avtal är något helt annat. Men det behöver ju inte jag ”avslöja” här och nu, det finns det ju folk som har som jobb...

Hur blir det nu:

Van der Kwast kommer naturligtvis att figurera i sin vackra hatt. Carina Lundberg Markow kommer förmodligen göra ett medialt utspel om etik och moral. Mikael Petterson, mest känd för lite FRA-rapportering kring Carl Bildt, kommer återrapportera med ett och annat tillspetsat fel. Västervikstidningen kommer kanske återigen att ringa min syster för att än en gång få en kommentar från pappa. Och ingen kommer läsa det här blogginlägget… :)

--

Uppdatering 17 jun: Det blev Peter Eriksson, mp, som tog över Carinas stafettpinne. På DN debatterar han med en argumentation som bottnar i feltolkade andrahandsuppgifter.

Peter har, precis som Rapport, skapat sig en egen bild av verkligheten som inte är den som återgavs i det reportage han anger som källa.

Note to self

Ibland får jag för mig att söka på "Note to self" på Twitter. Då hittar man ett och annat dumt som folk har haft för sig. Ibland springer man på något tänkvärt och ibland något riktigt roligt - som det här.

Note to self: Kom ihåg att inte vara vän med chefen på Facebook om du inte kan hitta ett jobb du trivs med.

Bruno Eminem YouTube

Sacha Cohen (Ali G/Borat) kommer med en ny film om som har premiär den 10 juli. Häromdagen var det dags att göra reklam för filmen och på typiskt YouTube-maner så är det viktigt att få till något som sprids via mejl och bloggar.

Strategivalet i just det här fallet var att krocka halvt naken med Eminem. Cohen får problem när han ska flyga fram till scenen och landar efter ett missöde rätt över Eminem. 

De som hävdar att allt var uppgjort gör bara historien ännu bättre. Just tvivlet om det är på riktigt eller inte lockar ännu mer viral spridning.

Om lyckan

Den här bloggen heter lyckan. Det är inte för att den handlar om lyckan utan för att jag råkar bo där. Nog om det.

För några månader sedan hamnade jag brevid Daniel Gilbert på McDonalds. Jag visste inte då att det var "Hurricane" Gilbert jag hamnat brevid, men efter ett par dagars funderade varifrån jag kände igen den där killen på hamburgerhaket så slog det mig att det var Håkan Hellströms gitarrist.

När jag googlade på Daniel Gilbert råkade jag på det här inslaget på TED. Det handlar om lyckan, den som kommer och går. Den här video är mycket se och tänkvärd.

Det meningslösa valet

Dan Ariely har skrivit en bok om omedvetna val. Själv vill man helst tro att de val man gör är rationella och icke-manipulerade, men som de flesta redan vet så är frågan halva svaret. ”Som man frågar får man svar” är ett gammalt slitet talesätt som är högst relevant även idag.

Ariely visar ett kul exempel på hur man säljer det dyrare alternativet genom att introducera ett helt meningslöst alternativ. Så här:

- Webbprenumeration - $ 59
- Pappertidningen - $ 129
- Papperstidningen och webbprenumeration - $ 129

Ingen vettig människa väljer att betala samma pris papperstidningen vilket Arielys enkät visade. Fördelningen när det meningslösa mittalternativet var med blev 16 % för det billiga och 84 % för det dyrare alternativet.

När Ariely frågade en annan grupp att välja när mittalternativet var borttaget blev fördelningen istället 68 % för det billigare och resterande 32 % för det dyrare alternativet. Det här visar alltså att det bästa sättet att få någon att göra ett visst val är att slänga in en något sämre variant av samma sak. Ariely visar det här med flera exempel i slutet av sin presentation på TED.