Den hemlige kocken kritik

Staffan och Bengt, två affärsutvecklare inom livsmedelsindustrin, hade identifierat ett problem. Året är 2005 och kunderna har börjat köpa billigare mat och än värre – de köper den hos den billiga tyska konkurrenten. Tidningarna skriver att de svenska priserna äntligen börjat närma sig EU-nivå och det är inte bra för de som säljer mat.

Problemet är identifierat – billigare mat ger mindre omsättning och mindre omsättning ger mindre vinst. Tidigare hade Sverige varit förskonat från billig mat och priserna kunde hållas relativt höga – men nu är de goda tiderna förbi.

- Vi måste helt enkelt agera för att inte tappa marknadsandelar, sa Staffan.

- Vi får helt enkelt göra reklam så att alla förstår att vår mat är bättre, sa Bengt.

- Det kommer att bli alldeles för dyrt. Vi kommer inte få någon draghjälp av varken Bonniers eller Schibsteds. Vi måste komma på något smartare.

- Tänk om man skulle sprida rykten att det finns glas i den billiga maten… sa Bengt eftertänksamt.

- Been there - done that, suckade Staffan. Vi måste göra något som förändrar köpbeteendet i grunden. Något som får folk att alldeles frivilligt köpa den dyra maten, den som vi säljer.

 

Nu är det 2009. För ett år sedan gavs boken ”Den hemlige kocken” ut. Alla letar e-nummer på matförpackningarna. Ingen vill köpa den billiga ”kemiska” maten. Den genomsnittlige konsumenten köper mat som är dyrare och har glömt bort mycket av det som var besvärande för bara något år sedan.

Varför är det här intressant? För att det finns vinnare som inte är allt för uppenbara. Delar av den industri som ifrågasätts av Den hemlige kocken välkomnar förmodligen boken tillspetsade slutsatser. Bolagen som tjänar stora pengar på mat tillhör förmodligen de stora vinnarna och försäljningen av det som i branschen kallas för premiumprodukter torde ha ökat. Boken blev det bästa sättet att möta konkurensen från de billigare konkurenterna.

Läs lite mer insatt kritik mot den hemlige kocken på en annan läsvärd blogg.

Ta sig tid

Skillnaden mellan de amerikanska läkare som blir stämda och de som inte blir stämda är två minuter. De stämda lägger i snitt 15 minuter per patient medan de icke-stämda lägger 17. Det här skriver Malcolm Gladwell om i sin bok Blink.

På dessa två minuter hinner läkaren med att förklara lite mer och bry sig om patienten. Det innebär att de upplevs som mycket trevligare och trevliga människor är inte de man stämmer.

När jag ska förklara svåra saker är det därför viktigt att ta sig lite mera tid, att hellre förklara en gång för mycket. Det är inte den första kvarten som räknas utan de sista två minuterna.

PR 4

Ett stort steg för bloggen men ett litet steg för mänskligheten.

Läs mer på wikipedia. 

Lean Front End

Många undrar vad jag jobbar med egentligen. Det enkla svaret är att jag arbetar med att lösa komplexa säljproblem -det som vissa kallar Lean Front End.

Ofta finns det ett problem med att sälja komplicerade produkter och lyckas du lösa dessa problem så finns det en enorm potential till ökad försäljning. Alla våra kunder kan genom ett bättre arbetssätt öka sin försäljning med förvånansvärt höga procentsiffror.

Det handlar framförallt att skapa en bättre kommunikation mellan försäljning och utveckling. Om inte marknaden förstår produktens möjligheter är det ganska självklart att försäljningen inte visar sin fulla potential.

Varför är det svårt

Det som är besvärligt när det gäller kunskapsintensiva system är underhållet. Konceptet som sådant har mycket hög informationsdensitet och då är det viktigt att förstå fallgroparna och att göra på rätt sätt, annars är det lätt att hamna i en ond spiral med evigt underhåll. 

Vi beskriver produktens logik i två delar, med hjälp av komponenter och produktstruktur. Komponenterna grupperas i produktgrupper och i en hierarkisk produktstruktur beskriver vi sambanden mellan de ingående delarna med hjälp av regler.

Varför är det bra

Den viktigaste och enklaste anledningen till varför det här är bra är den enorma besparingspotential som finns när försäljningen sker på rätt sätt. Kostnader för intern administration minskar och antalet kassationer kan i princip elimineras.

Vem finansierar Firefox?

Det är många av mina vänner som använder Firefox. Jag borde väl också göra det, men eftersom Chrome funkar så pass bra så ser jag ingen egentlig anledning. Det inte många vet är att det är samma företag som finansierar båda dessa browsers.

Av Firefox omsättning på 70 miljoner dollar så kommer över 90 % från Google i form av kick-back för den söktrafik som Firefox drar till Google. Det är inte så revolutionerande, men det visar tydligt på värdet av att styra ditt surfbeteende.

Google har lovat att fortsätta betala pengar till Firefox i ytterligare två år. Även om Google gärna ser att Chrome blir en huvudspelare (något som jag inte ser några tecken på i min webbstatistik) så är huvudsyftet primärt att Microsoft inte dominerar allt för mycket.

Att sätta bilden

En kompis berättade om hur han läser en bok:

- Redan efter två sidor så kan jag säga om jag litar på författaren, om han har något att berätta, om han är trovärdig och om han berättar en historia som jag vill höra. Är jag inte övertygad så slutar jag helt enkelt att läsa boken.

När det gäller böcker så blir det väldigt konkret, men det här visar på ett sätt som människan fungerar i grunden. Känns det inte bra från början så slutar du lyssna.

Det här är väldigt viktigt när jag gör presentationer. Om jag inte omedelbart ger intryck av att vara relevant för min publik så kan jag lika gärna avbryta efter två minuter.

När jag presenterar våra fantastiska mjukvara och våra duktiga konsulter så säljer jag känslan att det här är någon som kunden skulle vilja köra den här typen av projektet med. 

Jag vill sätta bilden av att

- vi har gjort det här många gånger
- vi förstår den typen av problem
- vi är duktiga på det vi gör

Allt som bygger argumentationen för dessa punkter, det är det jag ska presentera. Inget annat.