Vatten på flaska

Förra sommarens stora miljödiskussion handlade om buteljerat vatten; Ramlösa, Loka och många andra. Miljöministern skulle sluta köpa vatten till sina anställda och all offentlig förvaltning skulle övergå till kranvatten.

Enligt rapporten ”Vatten på flaska – en onödig lyx?” författad av konsumentföreningen Stockholm motsvarade transporterna för allt buteljerat vatten i Sverige 6000 bilars koldioxidutsläpp. Eftersom varje bil åker 1500 mil om året motsvarar det 9 000 000 mil, en mil per person i landet. (20 000 ton Co2)

Totalt säljs 181 000 000 liter vatten i Sverige, drygt 20 liter per person. Antalet mil delat med antalet liter resulterar i att en liter vatten är lika med 500 meter bilåkning. Är det försumbart? Ska man sluta dricka vatten och fortsätta använda bilen som man alltid gjort? Ska miljödebatten fokusera på de små detaljerna eller försöka komma tillrätta med de stora problemen?

Igår cyklade jag till simhallen istället för att ta bilen. Fem kilometer dit och fem kilometer hem. På en dryg halvtimme har jag alltså cyklat ihop en hel årsförbrukning vatten. Jag tänker inte ha dåligt samvete för att jag dricker bubbelvatten; oavsett tid, plats och form. Och jag kommer fortsätta skriva om miljötips utan signifikans och saker som skulle kunna orsaka förändring.

Att möta döden i en gammal hiss

Jag har fastnat flera i hissar fler gånger. Då kändes det ju tryggt att veta att det längst ner i hisschaktet finns det två rejäla fjädrar som bromsar fallet. Nu har jag i och för sig lärt mig att de inte är till för passagerarna utan för reparatören, så så mycket för den falska tryggheten.

Paradoxalt nog är det farligare att åka för få än för många i en gammal hiss. Sedan urminnes tider har hisskonstruktörerna insett att det måste finnas bromsar om motorn havererar och hissen börjar falla. Det man inte alltid tänkt på är det motsatta. Alla hissar har motvikter för att avlasta motorn. Åker du själv i en gammal hiss väger motvikten mer än du eftersom den är satt till ungefär halva maxlasten. Alltså, går motorn sönder så kommer motvikterna att åka ner i källaren och du ut genom taket.

På en workshop med Europas största hisstillverkare fick jag lära mig att moderna hissar har bromsar åt två håll.

E.T.

Det sägs att det är första gången som någon anställd på NASA uttalar sig om Aliens. Läs lite här, här och på YouTube.
Läser man på lite bloggar så är det tydligen inte första gången Edgar Mitchell uttalar sig om det här, men det har trots det ett visst underhållningsvärde. Tackar Andreas för länkarna.

Att ta hela risken

Jag har funderat på att börja prenumerera på Kontentan, men jag tycker det är för dyrt. Ville egentligen bara ha deras mp3or, men att betala över 5000 kr för drygt 10-15 inspelningar a 40 minuter kändes inte helt bra.

Googlade lite efter något liknande och hittade BizSum. För en tiondel av kostnaden får jag ungefär det samma; lite sämre (-), mycket mera (+), på engelska (+) och plus det en bra lektion i hur man säljer utan risk. Så här:

Det var helt gratis att prova i 30 dagar. Under den här tiden fick jag mejl var tredje dag med exempel på boksammanfattningar och under två dagar fick jag full access till hela arkivet. Jag kände mig ganska säker på vad jag gav mig in på när jag betalade $80 för ett års prenumeration. Skulle jag inte känna mig nöjd så var det 100 % pengarna tillbaka.

Det är många som tror att pengarna tillbaka är till för kundens bästa, men det är precis tvärt om. Det är de två första dagarna efter köp som man funderar på om man gjorde rätt. Sen vänjer man sig. Så länge man vet att man KAN ångra sig så finns det inte ett uns av ånger och när det gått 10 dagar, 30 dagar eller 3 månader så har man vant sig, oavsett om det man köpte egentligen levde upp till förväntningarna.

Ju längre ångertid man har, desto mindre risk tar den som säljer att man lämnar tillbaka. Det är därför det är 3 månaders ångerrätt på IKEA.

Jag har slutat läsa tidningar

och då är tanken att jag ska hinna med lite annat. Jag ska lära mig något nyttigt varje dag och då kan jag lika gärna posta lite här, om inte annat så för min egen skull.
Det fanns flera anledningar att jag slutade med nyheter. Framförallt blev jag stressad. Att inte veta vad som händer kändes jobbigt och allt för ofta gick jag in på Aftonbladet och Expressen med det enda resultatet att jag blev nedstämd. Nyhetsvärdet är i de flesta fall förvånande lågt och det går att dela in nyheterna i några enkla fack:

• Redan kända fakta (fet mat gör dig fet)
• Följetongsbevakning (hemska saker långt bort)
• Utspel (det mesta politiska)
• Kriminaljournalistik (hemska saker som bara gör mig ledsen)
• Återkommande artiklar (så sänker du din elräkning - samma tips varje gång)
• Så bra är Mac (känns som varannan teknikartikel i det här landet handlar om Jobs påfund)

Ingen av dessa ger mig något jag vill veta. Händer det något riktigt så får jag veta det av andra. Hela sommaren har jag klarat mig bra utan nyheter och jag känner inte att jag saknar något.

Sen är det det där med vinklingar. Det får jag skriva om någon annan gång.

Tips hur fotografera mat

Nu finns det en uppdaterad guide hur du fotografera mat - tips.

De senaste dagarna har ägnats åt ganska mycket matfotografering. Att göra matbloggen lite trevligare att titta på är ett sätt att få ner stutsfrekvensen.

Fem enkla tips för kamerainställningar:

Använd kort skärpedjup (så låg bländare som möjligt)

Zooma nära men utan att tappa sammanhanget

Fotografera i motljus (kompencera så att det inte blir för mörkt)

Fotografera på dagen med naturligt infallande ljus, gärna framför ett fönster

Ställ ner blixtens styrka för att undvika allt för mycket blänk

Sen är det naturligtvis viktigt att uppläggningen är vacker. Tråkig mat gör sig bäst på tallrik tillsammans med sallad och annat med färg.

Se resultatet på Matlyckan - Magnus och Charlottas matblogg.